Ikväll kl. 20.30 börjar Earth Hour – världens största klimatmanifestation.
Jag är djupt tacksam och oerhört glad att Earth Hour lyckas samla så många människor, organisationer, företag, kommuner, städer och länder. Även om det är en symbolisk handling så är det fantastiskt att se. I vardagen kan det vara lätt att börja tvivla på om vi kommer att klara av att lösa klimatfrågan på ett bra sätt – och i tid. Därför är det desto mer glädjande att se vad Världsnaturfondens WWFs initiativ Earth Hour har vuxit till. Helt fantastiskt.
Tack WWF och alla som deltar i Earth Hour världen över!
Finanskrisen i Europa har tydligt visat att ett land och dess invånare i längden inte kan leva med en stor och växande statsskuld. Någon måste förr eller senare betala den. Den läxan känner grekerna av just nu. Här i Sverige är vi lyckligt lottade med starka statsfinanser och drabbas därmed inte på samma sätt. Vi har ju inte lånat mer än vi kan betala tillbaka, eller….?
Vad vi lätt glömmer är att vi faktiskt har en enorm skuld som växer dag för dag. Vi lånar dagligen av våra barn och deras barn och barnbarn till vår egna konsumtion.
Hur smart är det?
När vi köper eller förbrukar en produkt så betalar vi bara en del av vad den faktiskt kostar. Resten skjuter vi på framtiden – på kommande generationer.
Idag producerar och konsumerar vi på ett sätt som belastar eller direkt skadar vår miljö. Utan att vi behöver betala för det. Eller rättare, utan att vi betalar för det nu. Naturligtvis kostar det mycket pengar att skada miljön. Förr eller senare måste någon betala. Antingen med pengar, tid och resurser för att försöka återställa och begränsa skadorna. Eller genom mindre gynnsamma levnadsförhållande.
Ju längre vi skjuter upp att verkligen ställa om vår produktion och vårt konsumtionsmönster – ju större skuld skickar vi vidare till dem som vi älskar mest. Våra barn.
Visst låter det konstigt?
Det låter så konstigt att vi ännu inte kan ta in att vi faktiskt köper våra nya kläder, möbler, bilar, flygresor, tv-apparater, mobiltelefoner, surfplattor (t.o.m. den konstgödslade, besprutade maten) på avbetalning utan ens att fundera på, än mindre fråga barnen, om det är OK att vi lånar av dem.
Det kunde vara intressant att ta reda på hur mycket vi faktiskt lånar av våra barn varje gång vi handlar. Så länge vi inte vet, så är det lättare att skjuta undan problemet, att inte bry sig. Men om vi visste att den nya bilen för 200.000 kr kommer att kosta våra barn ytterligare 50.000, 100.000 eller kanske 200.000 kr, så skulle vi nog efterfråga bättre produkter eller ändra konsumtionsvanor.
Hur mycket tror du att du har lånat av dina barn?
Earth Hour 2012
